GAFFA Live: Graveyard

Stora Teatern, Göteborg
Fredag 2 december 2011

Svensk psych när den är som bäst.

När Graveyard släppte sin andra skiva ”Hisingen Blues” tidigare i år gick den direkt in på första plats på den svenska albumlistan. Befogat enligt kritikerna, och bandet fick se sig mer eller mindre översköljda av olika typer av nomineringar, inte minst av GAFFAs egna musikpris. Nu, ett halvår senare, kan man lugnt konstatera att hajpen inte har lagt sig ännu.

Låt mig förtydliga: kön utanför Stora Teatern är kilometerlång. Publikens alkoholglansiga ögon tindrar förväntansfullt framför scenen och när bandet väl går på släpps euforin loss hos dem. Graveyard hade lika gärna kunnat inleda med en Nanne Grönvall-låt och publiken hade ändå dansat med. Så taggad är stämningen.

Och det är inte bara publiken som är taggade. Då och då ser jag hur gitarristen Jonathan Ramm tappar sin coola min och bara ler förnöjt, och när gruppen går loss på låtar som ”Ain’t Fit To Live Here” och ”Hisingen Blues” är det pur glädje på scen. Det fantastiska crescendot på ”Uncomfotably Numb” gör det helt omöjligt att värja sig för bandets energi.

Jag tror inte att någon kommer att misstycka när jag säger att Graveyards musik är som ämnad för livespelningar. Låtarna har allt – tung bas, galna trumsolon, skiftningar mellan melankoli och djävulskap i Joakim Nilssons sång – som förstärks något vansinnigt live. ”Thin Line” sopar banan med ett fullständigt magisk soloparti, där Graveyards alla medlemmar tappar kontakt med jorden och gör en introvert resa som spirar ut i vad som närmast kan beskrivas som en audiovisuell tripp för oss lyssnare. Som sagt, helt och hållet magiskt.

6/6 stjärnor | Foto: David Holmqvist